Kapten Stefans egna ord

I mina tidiga tonår fick jag hjälpa min pappa att ge mat och förnödenheter till kristna flyktingar, gömda i sommarstugor längs Sveriges västkust som ägarna låtit oss få använda. Jag minns hur vi på vintrarna noggrant sopade undan varje spår efter oss i snön så att ingen skulle ana att det fanns människor i de nedsläckta husen.

Under 1970-80-talen var pappa nämligen med i ett nätverk som undsatte armeniska kristna undan förföljelse. Med fartyget Elida seglade han då och då mellan Danmark och Sverige med ett ansenligt antal människor som var på flykt. Med Sovjetunionen och Turkiet som angränsande områden ville inget land på den europeiska kontinenten ta emot dem, då man inte ville komma på kant med dessa stormakter.

Mötet med människor märkta av fruktan och tortyr — som tacksamt tog emot vadhelst vi hade att ge — har för alltid etsat sig kvar hos mig, liksom insikten om hur ett demokratiskt samhälle kan bli till skydd för olika folkgrupper, minoriteter och ett fritt samhälle. Jag såg och kände tacksamhet över hur Guds tio bud utgör själva grunden för det västerländska samhället — och förstod också vikten av att bevara det.

På senare tid har jag djupt oroats när jag sett hur förföljelsen av de kristna minoriteter som ännu finns kvar i Mellanöstern — kristendomens själva vagga — ökar, men ändå ignoreras i västvärlden.

Den tystnad som råder när dessa kristna utrotas måste brytas! Den systematiska förföljelsen måste stoppas!

Det förtryck som råder i områden där extrem islam härskar är långt ifrån ett värdigt liv, och vi i väst måste våga stå upp och höja vår röst.

Den rädsla jag mött bland svenska judar de senaste åren har också fått mig att känna en stor oro över vart vi är på väg i vårt land. Om inte vi vanliga svenskar ställer oss upp och säger ifrån, vem ska då göra det? Jag är säker på att vi är många som avskyr antisemitismen, men vi har också ett stort ansvar på våra axlar att inte vara tysta, utan i stället visa solidaritet med de judar vi har i vårt land och stå emot den ondska de möter.

Som daglig ledare för en liten, allkristen organisation som arbetar med svenska ungdomar har jag många gånger undrat vad vi kan göra för att skapa skillnad för människor som kämpar för sitt liv och sin tro runt om i världen. Och utifrån det föddes idén till dessa manifestationsseglingar. I Mellanöstern finns ett enda land som öppnar sina hamnar för en båt som Elida, märkt med texten ”Sailing for Jesus”, nämligen demokratin Israel.

Inget land är felfritt, inget land är utan problem och utmaningar. Men som svensk kan jag betrakta Israel utifrån och se vilken fyr landet utgör för demokratin och mänskliga rättigheter i ett område där detta annars inte har något utrymme.

Judarna var dem som en gång mottog Guds tio bud, som ju ligger till grund för såväl människovärdet som våra mänskliga fri- och rättigheter, och judarna har sidan dess bevarat och försvarat dem. Tack vare det har västvärlden kunnat bygga sina samhällen grundade på just dessa värderingar av mänskliga rättigheter. Det är värt att hedra judarna för.

Efter att vår förra regering dessutom fattat beslut och gjort uttalanden som kränker Israel som demokrati, vill vi också sända en signal att det finns svenskar som är av en annan åsikt och vi söker vägar till att hitta goda relationer länderna emellan, igen.

Alla som känner att de vill visa solidaritet med utsatta kristna, stå upp emot antisemitism och visa stöd för Israel är varmt välkomna att segla med oss, i denna rörelse av kärlek, vänskap och önskan om sann fred.

Vänligen,